Ja, vad är det i det hö eller hösilage vi ger hästarna? Utan tvekan är det här vi måste vara både mer kritiska och mer noga med kvaliteten om vi ska få friska hästar. Varför kräver inte alla hästägare en analys innan de köper sitt grovfoder – det är som att köpa grisen i säcken när vi inte vet innehållet, och vi vet inte heller vad vi betalar för. Gamla tiders ängshö är ett minnae blott och då krävdes ingen analys heller. Djuren mådde bra på det. Idag har växtförädlingen tagit fram nya sorter med helt andra egenskaper – det ska ge hög avkastning, vara tåligt och växa snabbt. Med de egenskaperna följer en hög sockerproduktion i gräset, men tyvärr också risk för mindre av mineraler och spårämnen.
Jag pratade med en forskare vid SLU som undersökt spårämnen i olika grässorter. Timotej som är så vanligt till hästhö innehåller lägre halter av både zink, kobolt och koppar än andra gräs. Klöversorterna innehåller mer mineraler/spårämnen generellt och gräs som ängssvingel och ängsrajgräs är också bättre. Odlingen, gödslingen, skördetidpunkt och markförhållanden påverkar också förstås, men visst hade det varit bättre att välja gräs som är rikare på mineraler och spårämnen.
Det är viktigt att gräset gödslas för att få en bra proteinhalt t ex. En del tror att höet får lägre energiinnehåll när det inte gödslas (helst stallgödsel då) men det är proteinhalten som sjunker. Sockerhalten kan också öka när gräset har näringsbrist, gräset blir stressat. Utan analys är det svårt att se vad resultatet blir, bonden kan fortsätta att snåla med gödsel. Därför är det viktigt att ha en dialog med bonden och framföra sina önskemål. Grovfodret är ju basen vintertid för hästen och helt avgörande hästens hälsa.
Fånghästar 