Hur viktiga är det att anpassa mineraler och spårämnen till fodret/betet


Detta är första vintern som vi gjort en fullständig beräkning utifrån foderanalys på alla näringsämnen, mineraler och spårämnen. Jag har använt PC Horse och fått konstatera att inget mineralfoder som säljs kan ges enbart utan får kompletteras. Speciellt vad gäller spårämnena. Vi ser också på hästarna att de mår bra, ingen svacka alls vid pälsfällningen i år, de är pigga, hovarna jättefina osv.

Hur många gör fullständiga foderanalyser och anpassar mineralerna till detta? Ser man i foderbutikerna så verkar Krafft Miner Original köpas mest. Den framstår som ett standardmineral, men kalcium/fosforkvoten på 4 ( innebär att det finns 4 ggr mer kalcium än fosfor i mineralfodret) bygger på att hästen utfodras med en massa spannmål ( som innehåller mycket fosfor). Och idag är det väl inte så vanligt att ge stora mängder spannmål även om det förekommer, många ger i huvudsak grovfoder med ev ett litet tillägg av något kraftfoder eller tillskottsfoder. Kalcium/fosforkvoten bör ligga runt 1,8 enligt PC Horse. Många andra märken av mineralfoder domineras också av stora mängder kalcium i förhållande till fosfor. Det känns helt omodernt att ett mineralfoder som vänder sig till ”normalhästen” ska bygga på att stora givor av spannmål ges.

Det enda rätta är förstås att ge mineraler utifrån en grovfoderanalys och övrigt tillskottsfoder. Ibland fattas det kalcium men vanligare här hos oss är att det fattas fosfor i grovfodret. Och ibland finns det även en fin balans mellan kalcium och fosfor i grovfodret, och då är det dumt att tillsätta mycket mer av det ena mineralet och skapa en obalans.

Varför är det då så viktigt, de flesta hästar överlever väl ändå? Ja det verkar ju så. Men tänk så mycket problem hästar har idag, med hältor, pålagringar, artros osv . Vilket i och för sig kan ha olika orsaker. Men grunden är en bra foderstat och eftersom de flesta hästar har ett begränsat urval av foder och bete, ja äter väldigt ensidigt (tre sorters gräs i höet t ex) så är de ytterst beroende av att få alla näringsämnen tillgodosedda av oss människor. Kanske de fick det lättare för 100 år sedan när hästarna fick ängshö med kanske 50 olika växter i. Men detta är ett minne blott för flertalet hästar.

Annonser

Kan kemikalier påverka så att hästen utvecklar EMS?


Jag har faktiskt funderat på detta tidigare, kan olika miljögifter spela roll när hästar drabbas av hormonella sjukdomar som EMS, ekvint metabolt syndrom. Plaster, bekämpningsmedel i foder, olika skötselprodukter (schampo, pälsglans, krämer mm) kan innehålla hormonstörande ämnen. Här är länken till artikeln https://www.horsetalk.co.nz/2019/02/14/chemical-exposure-link-equine-metabolic-syndrome/

Nu tror jag att det inte enbart är gifter som ger EMS hos hästar, men det kan samverka med överfodring, kraftigt bete mm så att hästen lättare utvecklar detta syndrom.

För att undvika exponering för dessa gifter kan man undvika använda plast. Vattenhinkar bör vara av livsmedelsgodkänd plast. De vanliga svarta murarhinkarna/baljorna är inte det. Hinkar som säljs som vattenhinkar till djur bör ha godkänd plast. Är plasten hård så ingår troligen inte mjukgörare som är ohälsosamma. Finns även symboler i botten som visar om plasten är livmedelsgodkänd, och vilken typ av plast det är.

När det gäller skötselprodukter bör innehåll framgå på flaskan, men knappt någon begriper detta. Googla ämnena, det finns även böcker om skadliga ämnen i hudprodukter. Köp ekologiska/miljömärkta produkter!

Vad gäller foder så tror jag det är bättre med svenska produkter, eller om det står att det är ekologiskt odlat. Annars finns inga garantier om hur mycket eller litet besprutat det är. Vissa grödor besprutas mer, soja t ex, men spannmål, sockerbetor (Betfor) kan också besprutas. Ogräsbekämpning sker oftast med besprutning om det inte är ekologiskt odlat. Rester kan finnas kvar i jorden.

Så varför drabbas i så fall hästar mer än andra lantbruksdjur? Kan bara spekulera om det men förmodligen för att hästar lever längre än andra lantbruksdjur och därmed exponeras under längre tid. Hästar är kanske känsligare än andra djur. Vi använder en massa olika produkter till dem, utländskt foder ges i ökad grad, de finns närmare städer osv. Hästtäcken är behandlade med vattenavstötande impregneringsmedel som kan innehålla högfluorerade ämnen (PFAS), skadliga för miljö, djur och människor och som misstänks bl a ha hormonell påverkan. Idag ska det finnas bättre alternativ till dessa ämnen, fråga när du köper täcken vad de är behandlade med. Tyvärr är dessa ämnen redan spridda i naturen, vatten och vilda djur, fiskar osv och vi har de i oss, likväl som hästarna. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/Organiska-miljogifter/Perfluorerade-amnen/

Frostgräs – farligt eller inte?


Här vid Bohuskusten har vi under hösten haft pendlande frost på natten och plusgrader på dagen, upp mot 10 grader. Värsta tänkbara scenario för en ökad mängd socker i gräset alltså. Värme och sol under dagen gör att gräset bildar socker, kyla på natten (under 5 plus) gör att sockret inte förbrukas under natten. Förändringarna som sker i gräset kan också ge mag-tarmstörningar, förutom att sockret triggar höga insulinnivåer .

Ett tag fick vi sätta på alla hästarna greenguard under dagen, för de gick upp i vikt av gräset. De första frostperioderna vågade vi inte heller släppa ut dem på morgonen utan de fick stå i en liten hage resp paddock och äta hö och sedan släppas mitt på dagen.

Ja frost är en fara, den tidiga när det ännu är varmt på dagarna. Efterhand som hästarna betar av det gamla gräset och allt mindre nytt gräs och socker produceras när det blir kallare och mörkare, så minskar också risken med frost. Gräset går också i vila eller dör och frosten blir allt mindre en fara med tanke på socker och magstörningar.

Det är svårt med gräset så här års och det enda sättet är att ha koll, titta på hästarna, sväller de, blir de slöa, ömfotade eller andra tecken. Ta det säkra före det osäkra, sätt på betesreducerare eller håll dem borta från frostnupet gräs.

Thraudur med havet

Medicinering vid fång – hur farlig är den?


Att smärtstillande och antiinflammatorisk medicin (NSAID) kan behövs vid akut fång är ingen nyhet. Men vad händer när hästen medicineras i veckor och t o m månader med dessa starka NSAID-preparat. Biverkningar av Metacam enl Fass:”Typiska NSAID biverkningar har vid enstaka tillfällen observerats i kliniska försök (mild urtikaria, diarré). Symptomen har varit övergående. I mycket sällsynta fall har aptitlöshet, apati, buksmärtor och kolit rapporterats. I mycket sällsynta fall har allvarliga (fatala) anafylaktiska reaktioner observerats, dessa reaktioner bör behandlas symptomatiskt. Om biverkningar uppträder skall behandlingen avbrytas och veterinär skall uppsökas.”
Ja hästar har dött av denna medicinering och det har gått fort.

Ju längre tid hästen äter sådan medicin så ökar förstås risken för biverkningar. Hästar är beroende av en bra mikroflora i tarmen och långvarig medicinering måste ge obalanser och t o m skada tarmen.
Om Fenylbutazon (butta) kan man läsa:”Vid användning av fenylbutazon till föl och hästar av ponnyras tillrådes försiktighet. Biverkningar tycks uppträda oftare hos dessa än hos andra hästraser, troligtvis beroende på en sämre absorption, som kan medföra gastrisk irritation.”
Ge inte ponnyer och hästar detta gift!

Det gäller som hästägare att var påläst för alla veterinärer verkar inte vara det. En majoritet av fånghästar har hormonella orsaker till sin fång, EMS (ekvint metabolt syndrom), PPID (cushings), övriga har ofta en grovtarmsstörning. Vid alla dessa orsaker så kan hästen sällan ha nytta av långvarig medicinering, utan den gör större skada i stället. Medicineringen skapar irritationer i mag-tarmområdet, stör tarmens mikroflora, belastar levern osv. Hur vet vi vilken skada medicineringen ställt till med i hästens inre? En hel del hästar får avlivas efter långvarig medicinering.
Hästen måste hjälpas på andra sätt än fortsatt medicinering. Det finns mycket som kan göra att inflammationen inte lägger sig, foder, mineraler, hovens form, skor, sjukbeslag, underliggande sjukdom mm.

Ni som läst på min blogg vet att det finns alternativ också till vanlig medicinering. Använder man naturmedicin så får det snabbast effekt i tidigt skede av fång. Alla hästar kan drabbas av fång, men hästar som är i bra balans i övrigt (normal vikt, motioneras, bra mage-tarm, bra hovform, fodras med för hästen lämpligt grovfoder utan kraftfoder mm) klarar fång bättre.

Homeopati


Jag har nu provat homeopati på mina hästar, ett sätt att stärka upp dem och för att slippa nya fånganfall i bästa fall. För Mistys del var förra året, och delvis detta också, jobbigt, sammanlagt 5-6 fång/fångkänningar. Det var flera saker som utlöste det, vaccination, avmaskning mm. Efter detta blev hon överkänslig för gräs och tålde inget. Då kan de bli ömma i hovarna av allt möjligt till slut.

En mananalys visade störd bakterieflora i grovtarmen, detta ger i sin tur överbelastning på levern, när gifterna läcker ut i blodet. Detta kan göra att de reagerar på allt som inte är biologiskt rätt mat för en häst, dvs allt utom gräs/grovfoder (som förstås ska ha låg sockerhalt, energi, högfiberhalt mm). Hon fick behandling med tillskott från Homeopathuset, bl a Colofor. Säkert en mycket vanlig orsak till fång.

Sedan valde jag att komplettera med homeopatisk konstitutionsbehandling, där man ser till hela hästen, som personlighet, tidigare sjukdomar, mm.

Resultatet blev att Misty kunnat äta lite gräs av lämplig sort i sommar. Även Thraudur fick behandling, och jag hoppas att han har blivit bättre i spatten. Han rids inte mer än någon enstaka kort tur.

Jag har tidigare under året behandlat båda hästarna när de fick fång med homeopati. Det var lätta anfall, men gick tillbaka snabbt med homeopati. Det var det som gjorde att jag ville prova ytterligare behandling.

Så att kontakta en duktig djurhomeopat kan bli väldigt lyckosamt för din fånghäst.

img_4851

 

 

Tiden går


Det var nästan ett år sedan jag skrev och tiden går fort ibland. Men nu ska bloggen bli mer aktiv igen.
Det var väldigt mycket som hände förra året. Veterinären ville avliva Thraudur, pga av spatt och sänkta hovben. Inte för att hästen mådde dåligt. Detta var en mer eller mindre en chock för mig, hade inte en tanke på något sådant när jag åkte dit. Han är idag en glad häst som mår bra. Han klarar dock inte mer än lätt ridning och bara i skritt. Han är halt i trav på bakbenen.
Med Misty åkte vi iväg också till klinik för att undersöka luftvägarna, då det lät om hennes andning vid ansträngning. Med kamera ner i luftstrupen så kunde det konstateras att hon har något som tydligen shettisar och dvärghundar kan drabbas av, att broskringarna i strupen faller samman så att strupen blir trängre. Hon har inte hostat men blir lite väsande vid ansträngning. Det är ingen fara och något hon kan leva med.
Hon har helt tillfrisknat från reaktionen hon fick på den dåliga halmen och klarar i dag (frisk) halm i boxen och att äta hö utan blötläggning.
Däremot fortsatte hon drabbas av fång, hon har haft 5 fångkänningar/anfall på ett år…. Det är mycket och inte bra. Mer om detta i ett annat inlägg.

Elände, elände


Ja denna sommar har inte varit rolig för hästarna. En olycka kommer sällan ensam säger man. Ligger något i det. I mitten av juli så åkte vi iväg till klinik med Thraudur för en hältutredning. Vid longering visade han sig öm på framhovarna – fång med andra ord. Jag som inte märkt av något, han har gått på grusväg utan problem. När framhovarna bedövades så visade sig hälta på båda bakbenen i longering. Efter bedövat haserna så blev det bekräftat att spatten var aktiv igen. Röntgen gjordes av både framhovar och haser. Sänkta hovben fram visade det sig. Tror detta inte är helt nytt, han har haft detta sedan tidigare, men möjigt de sjunkit lite mer nu. Ganska bedrövad åkte vi därifrån.

Efter två kurer med Equioxx, antiinflammatoriskt, så är han bättre nu. Men då fastnar han med bakbenet i stängslet och får ett sår, som tagit långt tid att läka och ännu inte läkt.

I förra veckan hade jag veterinär ute till Misty. Hon är inte bra i andningsvägarna. Det hon kom fram till är att hon troligen har astma, kanske allergiutlöst. Hon har möjligtvis också problem i svalget, för hon låter mycket när hon äter gräs och går samtidigt, som vid en promenad. Så nu blötläggs höet och halm går inte att ge. Vad ska man ge en lättfödd häst då att tugga på då istället? Jag kommer inte på något annat än sly och kvistar. Kan man hitta mycket sent slaget hö med bra hygienisk kvalitet så kanske det är ett alternativ. Jag tänkte se om jag kan samla in tillräckligt med kvistar för att spara inför vintern. Misty ska även få luftrörsvidgande medicin.